Det var som ett slag i magen när jag klev av tåget i Skåne och såg As lilla dotter, hennes mimik, hennes rörelser var som att se A igen, smärtsamt, härligt och förfärligt. Jag förde samtalet med A inuti mitt huvud och hela tiden ekade det, det borde ha varit du, det borde ha varit du som badade med din dotter, som kammade hennes hår efter duschen, som höll hennes varma lilla hand,som såg de enorma nya framtänderna. Vi pratade om dig och jag visade bilden på er, där ni lipar mot kameran och skrattar, som alltid finns i min mobil, jag såg att hon blev ledsen men vad kan jag göra tiga ihjäl dig, Nej det går inte! Är det kul att vara död? Var det värt det? Hur känns det att jag åker och besöker din dotter i Skåne, att jag badar med henne, att jag leker med henne? Att hon viskar till mig – Jag älskar dig och jag viskar tillbaka – jag älskar dig också. Det borde ha varit till dig hon viskar de orden inte till mig. Det går inte en dag utan att jag tänker på A eller pratar med henne . När jag kammade den lillas hår sa hon – Mamma kammade mycket skönare och jag svarade -Det är klart hon gjorde! Var det värt det A??
http://www.bloggportalen.se/BlogPortal/view/Statistics?id=55344//a http://ping.bloggportalen.se/BlogPortalPing/ping/55344/2590816 ”http://www.bloglovin.com/blogg/552482/kommentarer-till-titsias-betraktelser?claim=s7td2raj2zd”>Följ http://www.blogwalk.se/
titsia